I början av september fick vi besök av Eskilstuna-Kurirens helgbilaga Evelina med redaktör Eva Marklund och fotografen Veronica Karlsson. De hade hittat till oss via denna blogg och ville göra ett reportage om projektet. Visst, sa vi. Kul! De fångade projektet bra.
Fotograf Johan Belking, Eskilstunabo som satte kaffet i vrångstrupen när han fick se bilden. Snygg bordsduk, Johan!
I bilden ovan ser man gaveln mot sydväst med två fönster och en fönsterdörr. Man ser också de sista omålade panelbrädorna som gör fasaden komplett.
I söndags gjorde vi ett avsteg från våra principer. Jag var och byggde på en söndag. Tidigt i detta projekt kom vi överens om att byggandet inte skulle få gå ut över familjen för mycket. Istället skulle vi ta tjänstledigt och bygga på heltid vissa perioder. Jag skulle också bygga på arbetstid, måndag till fredag, i och med att jag är egen företagare. Då kan jag passa på att bygga när det inte påverkar arbetslivet så mycket. Det har gått bra, men senaste månaden har det varit viktigt att få igång företagandet igen och då måste jag bygga utanför kontorstider. I söndags var en riktigt skön arbetsdag då jag ägande mig åt att montera ytterdörren och lite mer jobb med att få fasaden tät. Några panelbrädor återstår. Även en del jobb med att få taket tätt är gjort. Bland annat att kloistra fast underlagspappens nederkant mot fotplåten. Jag har även jobbat med att få fast hängrännor så att vattnet leds bort. Att montera stuprör återstår. Det är ganska frustrerande att inte kunna färdigställa dessa smådetaljer som faktiskt är viktiga. Men bara det är gjort innan vintern, så kommer huset inte att ta skada.
Förra veckan jobbade jag hårt med att få fast alla fönster ordentligt. Det hade blivit mörkt innan jag drog hemåt Stockholm. Nu var det kul att se glaset i fasaden. Det börjar likna ett hus.
I måndags jobbade jag stenhårt med att montera de fönster som lyfts in. Det tog en dag att montera åtta fönster och två fönsterdörrar. Jag hade hjälp av Bosse och Inga-Lill att lyfta på dörrbladet. Det gick otroligt mycket bättre än jag förväntat mig, jag hade räknat med lite krångel där. Ytterligare en pusselbit på plats och i och med att fasaden nu har fönster, börjar det likna ett hus. Det börjar också smälta ihop med Hus 1.
I helgen som gick fick jag hjälp av kompisar att lyfta in tunga fönster som har varit uppställda nere vid vägen. Det bredaste, 150 x 210 cm måste ha vägt minst 120 kg, men det gick att få in på fyra personer. Fokus var att få in dem i huset. Monteringen var ett separat projekt. Det var jag, Lasse, Mattias och Olle. Mattias och Olle åkte från Stockholms innerstad till Aspö på sina vattenskotrar. En sträcka på 65 km de avverkade på ca en timme. Därav ordet monsterbåtar i rubriken. De gick alltså ganska snabbt. Det fick vi erfara efter avslutat fönsterlyft. Lasse och Mattias kapsejsade när Mattias bokstavligen tog sig vatten över huvudet i en tvär sväng.
I veckan som gick har fönstergluggarna förberetts för att kunna ta emot fönster. Fasaden har också målats klar så när som på de panelbrädor som ska klyvsågas.
Denna fasad är klar vad gäller klyvsågade panelbrädor. Vi målade i ett frenetiskt tempo innan vi var tvungna att åka till Stockholm på barnkalas. Så funkar det att bygga hus när man är småbarnsfamilj.
Nu börjar det lika något. Hus 2 smälter ihop med Hus 1. Fortfarande lite brädor som ska in i fasaden. Dessa måste klyvsågas, ett separat moment. Nedan syns fasaden mot Mälaren.
Vi delade upp oss i team beroende på kroppslängd och utrustning. Elin målade upp till hälften och sedan tog jag i med en förlängsstång och stege. Vi målade först upp färgen med roller för att sedan snabbt jobba in färgen med en slamfärgspensel. Att måla i etapper kan vara fel, eftersom tonen i färgen kan bli olika, men det är jag inte orolig för med denna färg, den är mycket täckande.
Ett enkelt svar på första frågan: För att den andas. Jag skulle ALDRIG måla med en färg som inte andas. Slamfärg är i mitt tycke överlägsen. Titta på alla gamla ladugårdar där träfasaden fortfarande står sig. Färgen släpper in väta, men fukten avdunstar snabbt. En annan viktig fördel är att man bara målar på den gamla färgen när det är dags att måla om. Inget skrapande etc. En annan fördel, inte helt oviktig i sammanhanget, är att färgen är så grymt snygg! Djup svart med en varm ton. Varför svart? Vi gillar svart, helt enkelt. Denna svarta färg från Falu Rödfärg är överlägsen alla andra.
I slutet på första veckan var det dags att måla fasaderna med svart Falu Rödfärg. Hela familjen var redo att hugga i med detta moment. Vår Lisa, 4,5 år, var mycket taggad. På bilden ser man Hus 1 (målad en gång ska målas en andra gång) och Hus 2 (omålad).
Lisa går loss på gaveln.